Nedan följer en kortare jämförelse av extensiva försörjningssystem från 2010. Vill du veta mer om jägare-samlare, trädgårdsbrukare och pastoralister så rekommenderar jag Daniel Bates, "Human Adaptive Strategies – Ecology, Culture and Politics", från 2005.

Kultur är ett ganska brett begrepp. Frågar man fem personer lär man få fem olika svar. Daniel Bates definiering är att kultur kan vara allt, i vilken form som helst, som man har lärt sig och som inte sker instinktivt. Det kan exempelvis vara olika värderingar, seder, konst, jordbruk eller verktyg som hjälper en i vardagen och som generation efter generation genom inlärning använder sig utav. Eftersom kultur äger rum via inlärning kan kultur skilja sig från samhälle till samhälle och från generation till generation. Det finns ju ingen generation som tänker exakt som ens föräldrar eller tidigare generationer gör eller gjorde därför kan kultur ändras och utvecklas allteftersom tiden går. Och därför kan man uppleva en ”kulturchock” när man besöker olika samhällen i världen som inte har samma seder eller värderingar som ens egen kultur har. Mark och landområden som vi människor har påverkat genom tiderna i form av industriell verksamhet, skogsbruk eller jordbruksodling är kulturlandskap. I de mer avancerade samhällena är i stort sett allting runtomkring ett kulturlandskap. Det kulturlandskap vi ser idag började formas av de första jägar- och samlar samhällena.

Jägare-samlare livnär sig precis som namnet antyder på vad naturen runtomkring kan förse de med. Jagandet av vilda djur och insamlandet av föda som växer vilt i ens lokala habitat har låtit jägare-samlare att vara självförsörjande och dominerat större delen av människans tid här på jorden. Dieten för jägare-samlare bestäms till stor del på habitatets miljö och möjligheter. Jägare-samlare är exempelvis påverkade av områdets klimat under årets skiftande säsonger som innebär olika förutsättningar på insamlandet och tillgången av vilda växter och djur. Gugadja folket i Australien livnär sig exempelvis på en föda som skiftar beroende på vilken säsong det är. På vintern livnär de sig till stor del på en växtbaserad föda, cirka 70%. Men när sommaren kommer så ändras dieten och man livnär sig på en mer blandad diet av kött och växter. Många jägare-samlare anpassar sig till naturen genom att livnära sig på en stor variation av olika föda runtom i dess lokala habitat. Man flyttar också runt allteftersom säsongerna och klimat ändras. Exempelvis kan olika grupper av jägare-samlare samlas ihop runt vattenkällor under torrperioder men sprida ut sig i mindre grupper när regnperioden väl kommer. Jägare-samlares ekonomi bygger på en sorts gåvoekonomi. Man ger och man får tillbaka vilket i sin tur skapar ett sorts socialt skyddsnät. I mer avancerade samhällen tar denna gåvoekonomi form som exempelvis skatter. Dagens moderna samhällen bygger på en hög-energi budget vilket betyder att man investerar mer energi än vad man egentligen får ut av resurserna för sin överlevnad. Jägare-samlare lever istället på en så kallad låg-energi budget vilket helt enkelt betyder att man använder sig av så lite energi som möjligt men att man ändå får ut tillräckligt med resurser för sin överlevnad. Men detta innebär inte att jägare-samlare har en simpel diet eller att deras fysiska välbefinnande är sämre. Jägare-samlare har alltså när det kommer till mat och energi ett mer effektivt system än dagens industriella jordbruk.

Förutom att vara ett mer effektivt system har det också varit populärt hos folk under tidens gång. Det tog exempelvis 1000 år för jordbruket arr spridas från Tyskland, Polen etc. över Östersjön och till Sverige. Detta berodde på att det i Sverige på den tiden fanns jägare-samlare som klarade sig riktigt bra på det liv man levde, Man hade alltså inte någon anledning till att ta det så kallade neolitiska språnget riktigt än. Men deras system kan inte försörja större populationer. Populationer inom ett samhälle med jägare-samlare anpassar sig proportionellt till nivåerna på de växter och djur de lever på. Detta betyder dock inte att jägare-samlare inte kan överutnyttja sina resurser. Bates exemplifierar detta med Miskito folket i Nicaragua i Centralamerika som, på grund av en utomstående kommersiell marknad, nästan lyckades utrota sin huvudföda som består utav sköldpaddor.

Trädgårdsjordbruk är en väldigt enkel form av jordbruk där man är väldigt beroende av mänsklig arbetskraft, man använder lokalt eller rentav egengjorda verktyg och man använder sällan djur som arbetskraft. Hushåll som utövar trädgårdsjordbruk är just som jägare-samlare väldigt självförsörjande och självständig. Men förutom att livnära sig på jordbruket i trädgården brukar man oftast i en mindre utsträckning också använda sig utav jakt, fiske och insamlande av vilda växter precis som jägare-samlare. Men tillskillnad mot jägare-samlare så är man mer bofasta och man bor oftast dessutom tillsammans med andra trädgårdsbrukare i mindre byar året runt. Detta beror på flera olika orsaker, exempelvis:

• Ett samhälle som bygger på trädgårdsjordbruk kräver en mer komplex social- och samhällsstruktur än jägare-samlare behöver.
  
• Trädgårdsbrukare investerar sin tid och energi på ett ställe, deras fält.
  
• Jordbruk skapar sårbarhet och gemenskapen i samhället skapar en sorts trygghet.
  
• Jordbruk är ett grupparbete då man måste både arbeta med skörden och hjälpa till att försvara den.
  

Genom jordbruk kan man utan att överutnyttja sina resurser livnära en större population än vad jägare-samlare kan. Men detta betyder inte att det är lättare att leva som trädgårdsbrukare än jägare-samlare. Undersökningar visar att trädgårdsbrukare var tvungna att jobba hårde och längre, man hade också jämförelsevis en sämre hälsa än jägare-samlare. Då tillförlitligheten och bärkraftigheten ökar med hjälp av jordbruk har trädgårds- och jordbrukare samt pastoralister, och inte jägare-samlare, lyckats dominera större delen av världens samhällen. Även om trädgårdsbrukare kan bära en större population än jägare-samlare så anses ändå trädgårdsjordbruk, i jämförelse mot andra mer intensiva former av jordbruk, bygga på en låg-energi budget. Trädgårdsbrukare producerar för att försörja sin familj och använder helt enkelt inte möjligheten till arbetskraft och landområde till det fullaste.

Som jag nämnde tidigare så använder sig trädgårdsbrukare av ett litet område och ofta använder man sig utav ett svedjejordbruk som har fördelar i områden med ömtålig jord. Tar man bort växtligheten på en stor yta blir det lätt erosion. Och då kan svedja vara bra då det bara används på relativt små ytor. Svedja kräver en enorm kunskap då man exempelvis måste veta när man ska lägga ett fält i träda så det kan återfå sin forna bördighet och när det är dags att öppna upp ett gammalt fält som legat i träda. Ett svedjejordbruk kräver dessutom ett helt annat synsätt på ägande - framförallt på mark ägande. De flesta trädgårdsbrukare anser att landområdet man använder tillhör gruppen. Dock har de individuella hushållen ensam tillgång till maten som de produceras på sina landplättar. Ett samhälle som baseras på trädgårdsjordbruk är som sagt mer komplicerat än ett samhälle som består utav jägare-samlare. Detta innebär att dessa samhällen är långt ifrån lika fredliga som jägare-samlare. Konkurrens om resurser och exploatering av landområden kan lätt leda till oroligheter och våld. Yanomamö folket i Amazonas regnskog i Syd Amerika är ett exempel på detta. För Yanomamö folket är våld och krig med andra indianstammar men även också våldsamheter inom deras egen stam ett starkt inslag i indianernas liv.

Pastoralister försörjer sig på boskapsskötsel och i icke-industriella samhällen vistas de oftast ganska långt ifrån bofasta områden. De är alltså nomader som förflyttar sin boskap mellan olika betesmarker beroende på säsong. Precis som trädgårdsbrukare investerar pastoralister tid och energi på sin produktion, vilket i detta fall är dess boskap. Pastoralism kan rent produktivt jämföras med det mer intensiva jordbruket. Pastoralism är ett alternativ till jordbruk men det kan inte vara självständigt ifrån det. Man anser exempelvis att pastoralism har uppkommit hand i hand med det intensiva jordbruket. Och att det bygger på ett samspel mellan bönder och pastoralister samt på överskott från jordbruket. Pastoralister förflyttar sig som sagt från område till område beroende på säsong, precis som jägare-samlare. Men till skillnad från jägare-samlare kan pastoralister vara mer bofasta under vinterperioder och ett mer utspritt och ”naturligt” boende under sommaren. Precis som trädgårdsjordbruk är pastoralism mer effektivt än jägare-samlare. Tack vare att djuren fortplantar sig så kan faktiskt pastoralister öka sitt välstånd snabbare än bönder. Men oftast brukar detta utjämnas av den otrygga miljö som pastoralister arbetar i och som kan snabbt göra en fattig i ett enda slag. Men om man jämför hur mycket mat man får ut per tunnland så är bönder dock mer effektiva i områden som är väl lämpade för jordbruk. Man kan få ut 10 gånger mer mat per tunnland via jordbruk än boskapsuppfödning. Och eftersom man får ut betydligt mindre energi av boskapsuppfödning än via jordbruk så brukar pastoralister ha mindre populationer. Oftast är dessa pastoralister uppdelade i stammar som är ihopkopplade i form av släktskap.