Simon Leufstedt

Administrators
  • Content count

    2,714
  • Joined

  • Last visited

Blog Entries posted by Simon Leufstedt

  1. Simon Leufstedt
    The effectiveness of the Swedish recycling and garbage system has been making the news recently. Here's one story about it: Sweden imports waste from European neighbors to fuel waste-to-energy program
    I am not sure what to think of this really, an effective garbage system is good but...
    The 96% recycle rate that this blog post talks about sounds amazing (the official number is actually 98,6%!). But it's not a completely honest number. All the waste that is sent to one of these incinerators to be burned is also counted as recycled waste in the statistics. So plastic that could have been recycled and reused is instead being burned up to create heat or electricity. I wouldn't call that recycling, but maybe that's just me. And just like the above mentioned blog post says, these incinerators creates a highly toxic environmental waste.
    But the more serious problem with Sweden's focus on garbage incinerators is that we are making us dependent on waste by overbuilding and thinking that this is a long-term energy source.
    There is a real risk that these incinerators will do more harm than good for the environment as they will make us more prone to just burn the waste instead of reusing and recycling the waste. They can also take away important investments for better and more effective renewable energy sources. We can already see this happening right now with Sweden having to import garbage's from other countries in Europe to keep their incinerators running.
    And then we have this problem with consumption. The Swedish waste system has made it possible for us to continue increasing our consumption levels without having to see the immediate negative effects of them. But as our consumption levels increase so does the strain we put on the environment and climate. So instead of building more incinerators we should focus on the three R's instead: reduce, reuse, and recycle. We need to reduce our consumption levels so that we produce less waste.
    So no, I don't really think we have it figured out. In 2010 we had 30 incinerators that burned waste to create heat and electricity in Sweden. I don't have the exact number of incinerators in Sweden today, but every self-respecting municipality is building one these days. I live in a rather small municipality, with only around 60000 citizens, but this summer we started building a second and much larger incinerator for 750 million SEK. It's worth noting though that this incinerator will mostly burn waste products from the forest industry in the region.
  2. Simon Leufstedt
    Det kan inte ha varit en rolig dag för Folkpartiets partiledare Jan Björklund idag. Det är sent och redan långt in på natten. Jag är trött men känner att jag ändå bara måste skriva om Björklunds haveri dag. För efter dagens föreställning så är detta nog Björklunds sista stora utspel som partiledare för Folkpartiet.
    Dagen började med att Folkpartiet och Björklund gjorde ett populistiskt utspel om en strängare migrationspolitik och en försämring av arbetsrätten i Sverige. De så kallade liberalerna i Folkpartiet, med Björklund i spetsen, presenterade sina tidigare urgamla förslag om exempelvis försörjningskrav vid anhöriginvandring, krav på språktest för medborgarskap och en "modernisering" (läs: försämring) av arbetsrätten. De handlar alltså om rent icke-liberala förslag som kommer att resultera i en försämrad integration.
    Jag tänker inte själv ägna så mycket tid här åt att förklara varför jag anser dessa förslag vara urbota dumheter (de var dumheter redan 2002 och är det än idag) utan länkar istället till Skiftet.org, som jag tycker ha sammanfattat det ganska så bra: FP hoppas på opinionslyft med 2002 års förslag.
    Det som är fascinerande här är att Folkpartiet, som ju ska vara ett parti för liberaler, vill förändra Sveriges någorlunda liberala migrationspolitik så att den blir mindre liberal... Jag antar att Folkpartiets dåliga valresultat förra året och de senaste katastrofsiffrorna i diverse opinionsmätningar - där Folkpartiet i den senaste faktiskt hamnar under fyra procentspärren - gör så att den högsta ledningen i partiet, i ren panik, gräver fram gamla, populistiska och ogenomtänkta förslag.

    Förutom väljarna, så verkar det också som att de riktiga liberalerna inom Folkpartiet har fått nog av både Björklund och hans mörkblåa politik. Så sent som i fredags skrev Expressen att Björklund kan tvingas att avgå redan innan sommaren. Anonyma toppar inom Folkpartiet sa till Expressen att Björklunds "dagar är räknade". FP-toppnamnet Birgitta Olhsson (som många tror kommer att ersätta Björklund) var kritisk mot förslaget om språktest redan 2002. Jag har inte sett någon kommentar från henne idag om Björklunds utspel. Vore intressant att få höra hennes reaktioner.

    Nåväl. Förutom att presentera sina förslag på DN Debatt bjöd Björklund in till presskonferens. Men den gick inte så bra. Flera menade att Björklund verkade vara oförberedd på frågorna från journalisterna på plats och att han bara hade vacklande svar att ge. Oisín Cantwell menade att Björklund "lät osedvanligt osäker" och undrade ifall han "innerst inne" kanske faktiskt håller med de experter som dömer ut hans förslag.
    Och det blev inte bättre senare under dagen när Vetenskapsrådet presenterade sin studie om tidiga betyg i skolan. Vetenskapsrådets studie menade att det inte finns något stöd inom forskningen för att tidiga betyg skulle ge bättre resultat i skolan. Men i sin iver att försvara förslaget om tidiga betyg i skolan så valde Björklund att helt enkelt vifta bort Vetenskapsrådets studie om just detta. "Det har de [Vetenskapsrådet] inga belägg för. […] Var och en som har en tonåring hemma vet att de anstränger sig mer när det finns betyg," sa Björklund till SVT Nyheter.
    Björklund tror sig alltså veta bäst själv och ignorerar den starka kritik som kommer från bland annat skolinspektionen, lärarnas riksförbund, Kungliga Vetenskapsakademin och nu också Vetenskapsrådet. Ofattbart! Men tydligen fullt möjligt om man heter Jan Björklund. Lärarförbundet reagerade såklart negativt och menade att Björklunds agerande var "fruktansvärt nonchalant". Minst sagt! "Han avfärdar vetenskap och beprövad erfarenhet," sa förbundsordföranden Johanna Jaara Åstrand till SVT Nyheter.
    Förutom kritiken mot de tidiga betygen så blev sprickan som finns inom Folkpartiet glasklar när Bjöklund möttes av hård intern kritik mot utspelet om en hårdare migrationspolitik. "Det här är inte förslag som kommer underlätta integrationen," sa Frida Johansson Metso, som sitter i FP:s partistyrelse, till SVT Nyheter.
    Om ni inte tycker att det var tillräckligt pinsamt med allt detta så oroa er inte. Det blev ännu värre framåt kvällen när Björklund deltog i Aktuellt. Var god tag fram skämskudden!

    Det var tänkt att Björklund skulle debattera mot just sin partikollega Frida Johansson Metso. Men han ville inte ta debatten i studion. Han vågade inte debattera.

    Vilket antiklimax. Och strax efteråt brann twitter-Sverige upp av gliringar och retsamma tweets om Björklunds feghet i Aktuellt-studion. Ett så oerhört pinsamt avslut på dagen - och kanske Björklunds roll som partiledare för Folkpartiet.

     
  3. Simon Leufstedt
    Under en presskonferens på Gotland meddelande klimat- och miljöminister Åsa Romson att Ojnare blir ett naturskyddsområde – vilket troligtvis sätter stopp för den planerade stenbrytningen i området.

    Klimat- och miljöminister Åsa Romson meddelade i förmiddags att regeringen kommer att utnämna området kring Bästeträsk till ett Natura-2000 område. Beslutet betyder att det blir näst intill omöjligt för bolagen Nordkalk och SMA Mineral att få tillstånd till storskalig stenbrytning i området då de i sådana fall måste förhålla sig till betydligt tuffare lagar.
    – Området kring Bästeträsk är ett världsunikt och omistligt naturområde. Dagens beslut visar att regeringen tar skyddet av Sveriges natur på stort allvar, säger Åsa Romson i ett pressmeddelande.
    Beslutet är början på slutet för den långvariga och segslitna domstolsprocess kring Ojnareskogen som har pågått i tio år och ställt miljöintressen – främst en oro över stenbrytningens påverkan på Gotlands grundvatten – mot nya industrijobb.
    Världsnaturfonden WWF, som tillsammans med andra miljöorganisationer har arbetat länge för att stoppa planerna på kalkstensbrytning i Ojnare, välkomnar regeringens beslut.
    – För WWF är det självklart att detta unika område ska skyddas både för sin unika natur och dess betydelse för vattenförsörjning för både människor, djur och natur. Vi hoppas nu att Naturvårdsverket och Länsstyrelsen går vidare och gör nationalpark av området som planerat, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF.
    Men på Nordkalk och SMA Mineral är man idag besvikna på regeringens beslut.
    – Jobben, det gotländska samhället och nordisk industri kommer också konkret att lida av detta beslut, säger Nordkalks VD Jarkko Kaplin i ett pressmeddelande.
    – Jag känner djupt för de medarbetare och entreprenörer som vi tvingats varsla. Jobb växer ju inte på träd på Gotland som alla vet, säger Daniel Juvél, vd för SMA Mineral, i en kommentar till SVT Nyheter.
    Regeringen meddelade samtidigt att ett näringslivspaket för Gotland om 100 miljoner kronor ska tas fram i samråd med regionen, näringslivet och facket.
    – Regeringen anser att det är viktigt att Gotland fortsatt har en livskraftig industri och näringsliv. Därför kommer vi tillsammans med regionen att ta fram ett näringslivspaket som särskilt fokuserar på framtida industriell utveckling, säger Åsa Romson.
    Förslag på nya Natura 2000-områden:
    Regeringen föreslår följande nya områden på Gotland att ingå i Natura 2000-nätverket: Bruten, Stenstugu skog, Jusarve skog, Hajdhagen, Sajgs, Sigfride, Suderbys hällar, Kyllahajdar, Ormhällar-Bromyr, Pärkhagen, Stora Vikers, Stadshagen, Slättflis, Törrvesklint och Jungfrun.
    Områden som föreslås utökas: Bungenäs, Asunden, Herrgårdsklint, Fide prästänge, Hässle klint, Bojsvätar, Storsund, Uppstaig, Danbo och Bästeträsk (inklusive området vid Ojnare). 
  4. Simon Leufstedt
    Enligt en uppmärksammad undersökning från YouGov som publicerades i förmiddags i tidningen Metro så ska Sverigedemokraterna nu tydligen vara Sveriges största parti, med 25,2 procent av rösterna. Men mätningen är högst tveksam och man bör inte ta den på allvar. 

    Mätningen baseras på svar från 1 527 respondenter och genomfördes mellan den 14 och 17 augusti. Men undersökningen använder en högst kontroversiell mätmetod som inte godkänns av de höga kvalitetskrav som de stora och respekterade mediebolagen har, exempelvis SVT och Sveriges Radio. Mätningen baseras på en så kallad självrekryterad webbpanel där vem som helst kan registrera sig och delta i undersökningarna (här kan du själv anmäla dig till YouGov-panelen om du nu känner för att delta i vetenskapligt oriktiga undersökningar). Den här undersökningen - och alla andra mätningar som använder den här metoden - baseras alltså inte på något slumpmässigt urval. Respondenterna får dessutom poäng när de svarar på undersökningar och rekryterar andra deltagare som de senare kan använda i YouGovs webbshop.
    – Problemet med Yougov är att de inte använder sig av slumpmässigt utvalda personer. Detta är en självrekryterad panel där vi inte vet på vilket sätt de svarande avviker från befolkningen i stort, säger statsvetaren Andreas Johansson Heinö till Expressen.
    Ekots inrikespolitiske kommentator Fredrik Furtenbach förklarar bra varför mätmetoden och den här specifika undersökningen av YouGov är så oerhört undermålig och problematisk.
    Förra året fick en annan YouGov undersökning – som baserades på samma undermåliga mätmetod – svidande kritik när Piratpartiet fick sex procent och Feministiskt initiativ fick hela 18 procent av rösterna, alltså flera gånger fler röster än vad de fick i andra mer traditionella undersökningar under samma period. Då publicerade Aftonbladet siffrorna men tog snabbt bort dem efter kritik. YouGov skyllde på att man hade ”blandat ihop siffrorna” och flyttade runt FI:s och Piratpartiets procent till de övriga partierna. 
    Frågan är ifall Metro kommer att agera likadant som Aftonbladet och dra tillbaka den helt klart missvisande nyheten om YouGovs senaste opålitliga undersökning? Eller är klicken och sidvisningarna som genereras värda mer än det journalistiska och pressetiska ansvaret? 
     
  5. Simon Leufstedt
    Precis som Stockholms förra sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt (M) så börjar nu Göran Hägglund också med att arbeta för det privata vårdbolaget Aleris, rapporterar bland annat SvD.
    Skamligt, javisst men föga förvånande tyvärr. För snart har väl alla högt uppsatta politiker som har arbetat hårt för att låta privata riskkapitalistiska bolag skörda fritt i vår gemensamma välfärd "lämnat politiken" och gått över till just de här privata vårdbolagen. Tråkigt är det och det hjälper till att spä på bilden att Sveriges politiker bara fattar politiska beslut som kommer att gynna dem själva efter att de har lämnat sina politiska uppdrag.
    Vad tycker du? Är det okej av Reinfeldt att gå över till den här privata sektorn efter sitt jobb som bland annat socialminister? Och vad tror du? Behöver vi hårdare karantänsregler för politiker och högt uppsatta tjänstemän som går till det privata näringslivet efter sina politiska uppdrag är slutförda
     
  6. Simon Leufstedt
    Den tidigare SDU-politikern Jesper Nilsson förklarar i ett oerhört kritiskt blogginlägg varför han nu lämnar alla politiska uppdrag inom Sverigedemokraterna. Samtidigt avslöjar Nilsson chockerande detaljer om hur det fungerar internt inom Sverigedemokraterna.
    Jesper Nilsson, 23 år, gjorde en raketkarriär under den korta tid som han arbetade politiskt för Sverigedemokraterna i Västmanland. Men nu har Nilsson meddelat att han lämnar alla sina politiska uppdrag för Sverigedemokraterna i protest mot den hårda rasism, sexism och homofobi som han säger "genomsyrar partiet".
    I ett blogginlägg och i en debattartikel riktar den före detta distriktsordföranden för SDU Västmanland hård kritik mot Sverigedemokraterna – ett parti som han säger inte tar nolltoleransen mot rasistiska, sexistiska och homofobiska uttryck inom partiet på allvar. I sitt blogginlägg berättar Nilsson bland annat om företrädare för SDU som lyssnar på vit makt-musik där det sjungs om att ”hänga politiker i lyktstolpar” och toppolitiker inom Sverigedemokraterna som tror att det finns en överstatlig konspiration som tvingar på västvärlden mångkultur och mänskliga rättigheter:
    Hos Sverigedemokraternas kansli i Sala, Västmanland, så känner man inte igen sig i Nilssons beskrivning av partiet.
    – Det är väl alltid tråkigt att personer som varit förtroendevalda lämnar. Om Jesper tycker att han inte trivs så är det upp till honom. Men folk kommer och går, säger Magnus Edman, ordförande för SD Sala till Sala Allehanda.
    – Jag har varit aktiv i så många år men känner inte igen mig alls. Jag har diskuterat med kvinnor i distriktet och ingen av dem känner igen sig i den bilden som Jesper ger.
    Läs mer:
    Jesper Nilsson lämnar SD i protest (Sveriges Radio) Fick nog av homofobi och rasism – hoppade av SDU (Dagens ETC) Jesper, 23, lämnade SD – har fått ett enormt stöd (Metro)
  7. Simon Leufstedt
    Jag såg partiledardebatten i SVT i söndags kväll och den var tyvärr lika bedrövlig som jag anade att den skulle bli. SVT tar upp alldeles för många ämnen på en så pass kort tid att det inte blir någon riktig debatt om någonting. Partiledarna har bara tid att slänga ut några käcka one-liners innan deras tid är över och det är dags för ett nytt ämne. Det känns lite som att SVT behandlar partiledardebatterna som om de vore som vilket annat sportevenemang som helst. Det ska vara för- och eftersnack (helst också gärna analyser i halvlek) med så kallade expertkommentatorer som ger snabba kommentarer och utvärderingar kring partiledarnas insatser – som om tittaren var halvdum och inte kunde komma fram till några egna slutsatser. Vi slipper i alla fall slipper numera de löjliga retorikexperterna.
    Men allra värst är nog det faktum att SVT inte verkar kunna hålla i en enda debatt om klimatet.
    För när det tillslut var dags att ta upp klimatet som debattämne så handlade den första frågan naturligtvis – precis som alla andra partiledardebatter – om den svenska kärnkraften. Så istället för att prata om hur partierna vill att Sverige ska minska utsläppen genom att exempelvis diskutera transporter, konsumtion och matvanor så vill SVT att vi istället ska diskutera kärnkraft. Det är så fruktansvärt tröttsamt att klimatet skulle handla om kärnkraftens vara eller icke vara.
    En sådan diskussion hade väl varit hedervärd om nu kärnkraften spelade någon som helst roll i att rädda klimatet, i Sverigeeller i övriga delar av världen. Men när det kommer till klimatet är kärnkraften en icke-fråga. Kärnkraften är på grund av sina begränsningar oförmögen att rädda klimatet och det kvittar hur mycket Jan Björklund käbblar om det. Det finns ingen som tycker kärnkraften är lönsam, inte ens kärnkraftens ägare gör det. Framtiden är förnybar energi, smarta nät och lagring.

    Vad är egentligen problemet med att Vattenfall stänger Ringhals 1 och 2?
    Det är oerhört skamligt att SVT tramsar bort diskussionen om klimatet, den enskilt viktigaste framtidsfrågan av alla. Jag vill se en riktig klimatdebatt där partiledarna på allvar diskuterar hur vi faktiskt ska lösa klimatkrisen. Snälla SVT, kan vi inte en enda gång få en riktig diskussion om klimatkrisen och inte en debatt om den svenska kärnkraften?
    Klimatkrisen är så pass allvarlig att vi skulle behöva en partiledardebatt som enbart handlade om klimatet.
  8. Simon Leufstedt
    Igår gjorde advokaten och KD-profilen Peter Althin allvar av sitt hot om att lämna Kristdemokraterna ifall Ebba Busch Thor blev vald som ny partiledare. I en debattartikel i Svenska Dagbladet förklarar Althin varför han lämnar Kristdemokraterna – ett parti som han numera känner sig sviken och bedragen av.
    Anledningen till att Althin lämnar Kristdemokraterna är att han ogillar den extrema högersvängen som den nyvalda partiledaren representerar. Det är framförallt abortmotståndet och kraven på hårdare straff som Althin dömer ut som gammalmodiga.  
    "Jag gör det här för min egen skull. Jag vill kunna se mig själv i spegeln och inte stötta en politik jag inte tror på," säger Althin till Aftonbladet. "Med nuvarande ledningen är Kristdemokraterna på väg att tillbaka till 1960- och 1970-talet. Då låg partiet kring två procent."
  9. Simon Leufstedt
    I Schweiz, Finland och Spanien diskuteras just nu införandet av en medborgarlön. Och i Kanada pågår ett framgångsrikt pilotprojekt. Men i Sverige är den politiska debatten om medborgarlön i princip obefintligt. Men varför? Varför vågar inte våra politiker diskutera basinkomst som en möjlig lösning på det ökade utanförskapet och den sociala och ekonomiska otryggheten i vårt land?
    Medborgarlön är en slags basinkomst för alla medborgare utan krav på någon slags motprestation, som ju exempelvis krävs för att få ekonomiskt bistånd från socialen. Förespråkare till införandet av en medborgarlön menar att en sådan basinkomst kan minska fattigdomen och klyftorna i samhället - samtidigt som den kan minska kostnaderna för vår statsapparat.
    I Sverige är det främst Miljöpartiet som historiskt har drivit frågan om medborgarlön. Men även där har det varit tyst på sistone.
    "En av de miljöpartister som emellertid håller fast vid tanken på medborgarlön är Valter Mutt. Senast 2013 motionerade han tillsammans med bland andra Annika Lillemets för ett antal mindre pilotprojekt och en statlig utredning om basinkomstens eventuella effekter i Sverige," skriver Dagens ETC.
    Mutt menar att "Miljöpartiet har sålt ut de visionära idéerna" i ett försök att verka så regeringsdugliga och ansvarsfulla som möjligt. Men denna tystnad kring visioner och ideologi (vare sig det handlar om medborgarlöner eller annat) har lett till att det politiska samtalet har blivit fegt och trist, menar Mutt.
    Varför diskuterar vi inte fördelarna och nackdelarna med en medborgarlön i Sverige?
  10. Simon Leufstedt
    Det verkar som att den rasistiska organisationen PEGIDA (Patriotic Europeans Against the Islamization of the West), startad i Tysklad förra året, har fått en svensk avdelning. Sveriges Radio rapporterar att det är Henrik Rönnquist som har dragit igång PEGIDA i Sverige. Rönnqvist är väl mest känd för att vara gallerist åt den högst kontroversiella (läs: rasistiska) gatukonstnären Dan Park.
    Nu verkar det som att Sverigedemokraterna kanske också är inblandade i PEGIDA:s svenska gren.
    Det är bland annat den anti-rasistiska sajten Interasistmen.se som har uppmärksammat att den svenska PEGIDA-rörelsen har benämnt Sverigedemokraterna som "vårt parti" på sin Facebook-sida.

    Sverigedemokraterna förnekar inblandning i PEGIDA. SD:s pressansvarige Martin Kinnunen säger till TT: "Jag känner inte till om organisationen existerar i Sverige mer än att jag såg att det finns en grupp på Facebook."
    Men om man ska tro twitterkontot @PegidaSve så finns det ett "inofficiellt samarbete" mellan dem och Sverigedemokraterna. I skrivande stund så är det ännu inte bekräftat ifall detta twitter-konto är officiellt eller fejk.

    Samarbetar Sverigedemokraterna med rasistiska PEGIDA? 
  11. Simon Leufstedt
    Alla partiledare som ingick i decemberöverenskommelsen har fått ökat förtroende av det svenska folket, det visar en ny Sifo-undersökning gjord på uppdrag av Aftonbladet.
    Under slutet av förra året minskade förtroendet för Stefan Löfven (S) med hela nio procentenheter. Trots detta har han fortsatt störst förtroende av alla partiledare. Sedan Löfven rodde hem decemberöverenskommelsen så har hans förtroende ökat med fyra procentenheter. Enligt Sifo-undersökningen så har alla partiledare som ingick i decemberöverenskommelsen fått ökat förtroende.
    När det kommer till partierna som stod utanför decemberöverenskommelsen så har Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt faktiskt också fått ökat förtroende. Medan Sjöstedt ökar med hela tre procentenheter så minskar det redan bottenlåga förtroendet för Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson och hans vikarierande partiledare Mattias Karlsson.
    Det verkar alltså som att partierna som tog ansvar faktiskt vann väljarnas förtroende. Och Sverigedemokraterna som skapade kaos förlorade sin vågmästarroll, och det lilla förtroende som Åkesson faktiskt hade lyckats skrapa ihop fick sig en riktig smäll.
    Här är resultatet från Sifo-undersökningen:
    Regeringspartierna
    Stefan Löfven (S) December: 44 procent -9 Januari: 47 procent +3   Åsa Romson (MP) December: 23 procent -6 Januari: 25 procent +2   Gustaf Fridolin (MP) December: 37 procent -5 Januari: 38 procent +1   Alliansen   Anna Kinberg Batra (M) December: 36 procent NY Januari: 37 procent +1   Annie Lööf ( C ) December: 36 procent +14 Januari: 37 procent +1   Jan Björklund (FP) December: 33 procent +5 Januari: 35 procent +2   Göran Hägglund (KD) December: 33 procent +6 Januari: 34 procent +1   Övrig opposition   Jonas Sjöstedt (V) December: 28 procent -1 Januari: 31 procent +3   Jimmie Åkesson (SD) December: 14 procent +4 Januari: 13 procent -1   Mattias Karlsson (SD) December: 7 procent NY Januari: 7 procent Oförändrat
  12. Simon Leufstedt
    I slutet av 2013 avslöjades det att Skånepolisen hade fört ett olagligt register över personer med romsk härkomst. Mindre än ett år senare, i slutet av 2014, framkom det att Södertörnspolisen har fört register över kvinnliga brottsoffer. I detta register använde polisen attribut som ”krånglig” och ”förståndshandikappad” för att beskriva kvinnor som hade anmält misshandel eller hot från närstående män. Datainspektionen har beslutat att inleda en granskning av kvinnoregistret för att se omfånget av det olagliga och högt oetiska registret. Romregistret och kvinnoregistret får en att undra hur många andra olagliga och oetiska register har polisen egentligen har?
    Nu verkar det som att någon inom polisen har försökt ta reda på vem som läckte uppgifterna om kvinnoregistret till Ekot som först publicerade avslöjandet. ”Enligt Sveriges Radio misstänker nu JK att någon inom polisen brutit mot lagen och en förundersökning har därför inletts. Om en eftersökning har skett kan det leda till fängelsestraff”, skriver SVT Nyheter.
    Anställda inom svenska myndigheter, såsom polisen, har rätt att anonymt lämna ut känslig information till media utan att myndigheten eller arbetsgivaren försöker hitta och tysta läckan. Denna rätt finns skyddad i vår svenska grundlag. Detta är alltså ett allvarligt grundlagsbrott som den här eller de här poliserna nu kanske har begått. Och jag har svårt att tro att hen inte vet om att detta handlande är högst olagligt.
    Nu är det viktigt att påpeka att det fortfarande bara rör sig om misstankar om ett eventuellt grundlagsbrott. Men alla dessa register gör mig rent ut sagt orolig över hur den svenska polisen prioriterar och agerar – och deras uppenbara brist på etik och sunt förnuft.
  13. Simon Leufstedt
    En forskargrupp vid Institutionen för analytisk sociologi på Linköpings universitet publicerade för ett tag sedan en forskningsrapport som visade att Sverigedemokraternas väljare är extremt intoleranta och främlingsfientliga. SD:s sympatisörer är så intoleranta att forskarna menar att de är "en påtagligt avvikande grupp i det svenska samhället," skriver exempelvis Aftonbladet.
    "Our results confirm that voters of the Sweden Democrats hold drastically more negative views towards Muslims and persons with a foreign name than voters of other Swedish parties."
    Nu är det alltså statistiskt bevisat. Det som alla redan egentligen visste. SD-väljarna är betydligt mer främlingsfientliga än andra väljargrupper.
    Men det mest intresseväckande med undersökningen är hur den visar att Sverigedemokraternas valframgångar inte främst beror på ett missnöje med det politiska etablissemanget. Många har ju tidigare menat att Sverigedemokraterna är ett populistiskt missnöjesparti. Men forskningresultatet visar att SD:s stöd till stor del beror på främlingsfientliga värderingar hos partiets väljare. Och detta är viktigt att veta när man bemöter SD och deras politik.
    "Furthermore, these views are strongly driven by general anti-minority sentiments rather than anti-establishment sentiments. It appears that voters are not choosing SD in order to express a general dissatisfaction with established parties. The choice to vote for SD is driven by anti-minority, specifically Muslim, sentiments."
    Rapportens författare uppmanar nu samtliga partier i riksdagen "att inte låta ett extremistiskt parti som SD styra den politiska dagordningen" i Sverige.
    Läs Peter Hedström och Tim Müllers debattartikel om just detta i DN: "Det är främlingsfientlighet som utmärker SD:s väljare"
    Forskningsrapporten kan läsas i sin helhet här: Right-wing populism and social distance towards Muslims in Sweden – Results from a nation-wide vignette study
  14. Simon Leufstedt
    Det är två veckor kvar till #Val2014 och enligt opinionsundersökningar kan Sverigedemokraterna komma att bli tredje största parti i Sverige.

    Låt det sjunka in.

    Sverigedemokraterna, som har rötter i rasism och vit makt-rörelsen (precis samma ursprung som nazisterna i SvP som vi står och protesterar mot på torg runtom i Sverige) kan efter valet komma att kunna påverka svensk politik i stor utsträckning.

    Sverigedemokraterna delar inte våra svenska värderingar om allas lika värde. Deras människosyn är rent ut sagt vidrig. De är inga demokrater även om de nu ställer upp i demokratiska val.

    Mycket fokus nu de sista dagarna kommer att handla om statsministerkandidaterna. Men en lika viktig match är vem som kommer att hamna på tredjeplats. Som det ser ut nu så står den matchen mellan Sverigedemokraterna och Miljöpartiet, som har vuxit fram ur freds- och miljörörelserna och är Sverigedemokraternas absoluta motpol.

    Det spelar verkligen roll vem som blir den tredje kraften i svensk politik. Vill vi bekämpa klimatförändringarna eller människor i nöd?

    Det vore skamligt och rent ut sagt farligt om Sverigedemokraterna får sin vågmästarroll. Det får bara inte hända. Miljöpartiet bara måste bli större än SD.
  15. Simon Leufstedt
    Vi står inför en global klimatkris som kräver ofattbart stora investeringar för att vi ska kunna ställa om till ett mer hållbart samhälle som samtidigt klarar av påfrestningarna som kommer att komma av ett förändrat klimat. Samtidigt är arbetslösheten i Sverige fortfarande alldeles för stor, det finns alltså hundratusentals människor som saknar ett jobb. Enligt statistiska centralbyrån ligger arbetslösheten i Sverige idag på 8,5 procent - och fortsätter att stiga.

    Trots klimatförändringarna och alla varningar från forskarvärlden gör vi inga omfattande samhällsinvesteringar. Sverige är ett rikt land. Vi har råd att ställa om, och det blir billigare om vi börjar redan nu istället för att vänta tills vi är mitt uppe i krisen. Vi har länge haft vetskapen om vad som behöver göras. Och vi har verktygen som krävs. Vi har dessutom arbetskraften som kan åstadkomma detta nödvändiga arbete. Men på grund av att den politiska viljan saknas – och till viss del också en stark folkopinion – så sitter vi här med massarbetslöshet, helt oförberedda på klimatkrisen.

    Miljöpolitiska partier i Sverige och runtom i Europa och övriga världen pratar om att det behövs en ”new green deal”. Den nya gröna given är, precis som det låter, en idé som har sitt ursprung från det sociala och ekonomiska reformpaket som USA:s dåvarande president Franklin D. Roosevelt lanserade i kölvattnet av Wall Street-kraschen 1929 och den stora depressionen. En av de viktigaste delarna i reformpaketet var igångsättandet av offentliga arbeten. Alltså där staten satte igång olika arbeten. Staten började exempelvis bygga vägar, fabriker och dammar (man anställde även konstnärer och andra yrkesgrupper). Allt gjordes för att sätta folk i arbeten och på så sätt förbättra landets ekonomi och dess motståndskraft mot framtida (ekonomiska och mänskliga) katastrofer.

    Det har gjorts liknande samhällsinvesteringar i Sverige genom tiderna för att råda bukt på olika kriser. Från 1950-talet och framåt rådde det en akut bostadsbrist i Sverige. Lösningen blev det så kallade miljonprogrammet som lanserades 1965. Miljonprogrammet må vara kontroversiellt i dag. Men under en kort tid lyckades vi bygga en miljon bostäder samtidigt som bostadsstandarden för miljoner människor förbättrades. Sedan dess har investeringarna sinat och dessa miljonprogramsområden har idag blivit närmast isolerade bostadsområden som kännetecknas av ett stort utanförskap, hög arbetslöshet och stora sociala problem.

    Det har gjorts en hel del investeringar i dessa stadsdelar från nationellt håll. Stadsdelarna har, framförallt med hjälp av finansiering från Blomman- och Storstadssatsningen, sett flera sociala insatser och bebyggelseinriktade åtgärder för att öka sysselsättningsgraden, tryggheten och attraktionskraften i stadsdelarna. Man kan diskutera hur stora och effektiva de egentligen har varit. Men investeringar har gjorts, och några av dem har dessutom haft ett miljöfokus.

    Gårdsten, Hjällbo och Bergsjön är tre stadsdelar i Göteborg som har haft ett tämligen stort fokus på att skapa både en social och ekologisk hållbar utveckling. I Bergsjön, under Blommansatsningen, öppnades 1999 det numera nerlagda Agenda 21-kontoret. Avsikten var att kontoret skulle fungera som en fysisk mötesplats, främja en hållbar utveckling och samordna de trygghetsskapande insatserna i Bergsjön. I Gårdsten mellan 1998-2003 genomfördes projekt Solhusen som var omfattande ombyggnationer med ett speciellt fokus på energieffektiviseringar och förnybar energi. Solhus 1 ingick i Europakommissionens 17:e energiprogram ”Sun and Shine” och Solhus 2 i EU-projektet ”Regen-Link”. Exempelvis förseddes loftgångshusens tak med solfångare som nu förser kvarteren med varmvatten. På Gårdstensberget uppfördes 2009 ett vindkraftverk som förser närliggande Gårdstensbostäder med fastighetsel. I Hjällbo invigdes 2011 en av Sveriges största solcellsanläggningar. Anläggningen består av 347 solpaneler och förser de närliggande höghusen med fastighetsel.

    Allt detta gjordes för flera år sedan. Tänk bara vad som kan åstadkommas med dagens kunskap och teknik. Vi behöver rusta upp och energieffektivisera våra bostäder och se till att deras och vårat ekologiska fotavtryck blir så litet som möjligt. Vi behöver fabriker som massproducerar vindkraftverk, solpaneler, tågvagnar och mycket annat. Vi behöver bygga nya järnvägar där nya höghastighetståg kan transportera oss snabbt och billigt mellan storstäder, hem och arbetsplatser. Vi behöver bygga om så att våra samhällen, byggnader och infrastruktur klarar av ett nytt och tuffare väderklimat.

    Låt ingen säga att vi inte har råd eller att detta inte går att genomföra. Vi har kunskapen, vi har tekniken, vi har pengarna och vi har arbetskraften. Det enda som fattas är vilja.

    Så vad väntar vi egentligen på?

    Fotot visar ett miljonprogramsområde i Helsingborg, Sverige.
  16. Simon Leufstedt
    Al Jazeera America has published a good opinion piece by Dan Froomkin in which he discusses the failure of mainstream media to report on the shutdown of the US government. Froomkin argues that his fellow colleges have misled the public on the true cause of the shutdown and that US mainstream media has failed to hold the responsible parties accountable.

    "...journalists have been suckered into embracing "balance" and "neutrality" at all costs, and the consequences of their choice in an era of political extremism will only get worse and worse."

    I believe Froomkin is right when he argues that this is a failure for journalism and democracy. But it’s not just about the recent shutdown of the US government. The same reasoning can be applied to the climate change crisis, where the media keeps portraying it as a debate – even though the deniers have nothing but lies and misinformation to back up their claims with. Froomkin’s reasoning here can also be applied to the failure of Western media, in general, to combat the dangerous development of extreme right-wing parties in Europe.

    With that said, I do think that Froomkin puts too much blame and responsibilities on the individual journalist. After all, a journalist can only do so much. At the end of the day it’s the corporations that run today’s global news organizations that sets the agenda and decides how and which stories get reported (check out: The mass media and our environment).
  17. Simon Leufstedt
    I am cross-posting this from my Google+ profile.

    Lately I've seen a lot of posts about the Syrian conflict from people in my circles here on G+. Many of them are critical of the war. Not the two-year long civil war in the country. No, instead they are against the potential involvement of US-forces and what they see will be another costly Iraqi-style war in the Middle East. But Syria is not comparable to the invasion and occupation of Iraq.

    First of all, it's not a war. It's a limited military intervention with the goal to stop, or at least deter, a dictator from killing his own people with chemical weapons. The intervention in Syria is more in line with the military interventions in Bosnia, Kosovo, Somalia, Iraq (1990-2003), and more recently in Libya. Furthermore, the United States is the major economic and military super power in the world today. And that comes with certain responsibilities and moral obligations to act against international and human rights violations - just like the crimes done by the Syrian regime. I think it's selfish and dangerously isolationistic to say that the world's richest country cannot afford to intervene and stop a genocide.

    I believe that an intervention is necessary. The use of chemical weapons is a dangerous escalation of the conflict and shouldn't be downplayed. But even without that, the more than 100 000 dead, the millions of refugees and the threat to the security of neighboring countries is more than enough to justify some kind of intervention in Syria by the outside world.

    Also, many people seem to hold the notion that the UN investigation will prove who is responsible for the gas attack. But the UN investigation will not be able to determine who is responsible, it can only show if a chemical attack has taken place. But considering the evidence we've seen so far it’s silly to claim that chemical weapons haven't been used by the regime in Syria. Heck, even the Syrian regime acknowledges the fact that chemical weapons have been used in the conflict. The difference is that they blame it on the rebels.

    But let's say it's the rebels who are responsible for the gas attack, which despite their gains against government forces seems highly unlikely, then that would be an even worse scenario. Because it would mean that the Syrian regime and military have completely lost control of the country's chemical stockpiles and that dangerous chemical weapons could be spread to other hot spots around the world, sold to terrorists, black market arms dealers and so on. If that were the case, the response from the international community would have to be on an even larger scale and much more powerful, i.e. boots on the ground and a potential occupation of Syria to find, secure and destroy the stockpiles of chemical weapons.

    Just like with Bosnia, Kosovo, Somalia, Iraq and Libya, a military intervention was necessary to end the killings. In most of these cases the intervention happened with the support of the UN and the full backing of the international community. The only reason why we haven't seen an UN-approved intervention in Syria yet is because Russia and China are effectively blocking it. Many people seem content with this. But when did China and Russia with their dreadful democracy and human rights records become our moral compass?

    Considering all this, I believe that a limited military intervention by the US, and possibly also France and Turkey, is the morally right thing to do.
  18. Simon Leufstedt
    São Paulo, one of the world’s largest metropolis, issued a ban on outdoor advertising in 2007. Despite heavy criticism from corporations and ad-agencies Brazil’s largest city remains ad-free to this day. This is how São Paulo looks like five years after the ban on visual pollution.

    "The law is a rare victory of the public interest over private, of order over disorder, aesthetics over ugliness, of cleanliness over trash... For once in life, all that is accustomed to coming out on top in Brazil has lost." - Roberto Pompeu de Toledo, a columnist and author of a history of São Paulo, in the weekly magazine Veja.













    This photo shows how much outdoor advertisement there used to be in São Paulo before the ban:



    Before and after the ban:





  19. Simon Leufstedt
    Nedan följer en kortare jämförelse av extensiva försörjningssystem från 2010. Vill du veta mer om jägare-samlare, trädgårdsbrukare och pastoralister så rekommenderar jag Daniel Bates, "Human Adaptive Strategies – Ecology, Culture and Politics", från 2005.

    Kultur är ett ganska brett begrepp. Frågar man fem personer lär man få fem olika svar. Daniel Bates definiering är att kultur kan vara allt, i vilken form som helst, som man har lärt sig och som inte sker instinktivt. Det kan exempelvis vara olika värderingar, seder, konst, jordbruk eller verktyg som hjälper en i vardagen och som generation efter generation genom inlärning använder sig utav. Eftersom kultur äger rum via inlärning kan kultur skilja sig från samhälle till samhälle och från generation till generation. Det finns ju ingen generation som tänker exakt som ens föräldrar eller tidigare generationer gör eller gjorde därför kan kultur ändras och utvecklas allteftersom tiden går. Och därför kan man uppleva en ”kulturchock” när man besöker olika samhällen i världen som inte har samma seder eller värderingar som ens egen kultur har. Mark och landområden som vi människor har påverkat genom tiderna i form av industriell verksamhet, skogsbruk eller jordbruksodling är kulturlandskap. I de mer avancerade samhällena är i stort sett allting runtomkring ett kulturlandskap. Det kulturlandskap vi ser idag började formas av de första jägar- och samlar samhällena.

    Jägare-samlare livnär sig precis som namnet antyder på vad naturen runtomkring kan förse de med. Jagandet av vilda djur och insamlandet av föda som växer vilt i ens lokala habitat har låtit jägare-samlare att vara självförsörjande och dominerat större delen av människans tid här på jorden. Dieten för jägare-samlare bestäms till stor del på habitatets miljö och möjligheter. Jägare-samlare är exempelvis påverkade av områdets klimat under årets skiftande säsonger som innebär olika förutsättningar på insamlandet och tillgången av vilda växter och djur. Gugadja folket i Australien livnär sig exempelvis på en föda som skiftar beroende på vilken säsong det är. På vintern livnär de sig till stor del på en växtbaserad föda, cirka 70%. Men när sommaren kommer så ändras dieten och man livnär sig på en mer blandad diet av kött och växter. Många jägare-samlare anpassar sig till naturen genom att livnära sig på en stor variation av olika föda runtom i dess lokala habitat. Man flyttar också runt allteftersom säsongerna och klimat ändras. Exempelvis kan olika grupper av jägare-samlare samlas ihop runt vattenkällor under torrperioder men sprida ut sig i mindre grupper när regnperioden väl kommer. Jägare-samlares ekonomi bygger på en sorts gåvoekonomi. Man ger och man får tillbaka vilket i sin tur skapar ett sorts socialt skyddsnät. I mer avancerade samhällen tar denna gåvoekonomi form som exempelvis skatter. Dagens moderna samhällen bygger på en hög-energi budget vilket betyder att man investerar mer energi än vad man egentligen får ut av resurserna för sin överlevnad. Jägare-samlare lever istället på en så kallad låg-energi budget vilket helt enkelt betyder att man använder sig av så lite energi som möjligt men att man ändå får ut tillräckligt med resurser för sin överlevnad. Men detta innebär inte att jägare-samlare har en simpel diet eller att deras fysiska välbefinnande är sämre. Jägare-samlare har alltså när det kommer till mat och energi ett mer effektivt system än dagens industriella jordbruk.

    Förutom att vara ett mer effektivt system har det också varit populärt hos folk under tidens gång. Det tog exempelvis 1000 år för jordbruket arr spridas från Tyskland, Polen etc. över Östersjön och till Sverige. Detta berodde på att det i Sverige på den tiden fanns jägare-samlare som klarade sig riktigt bra på det liv man levde, Man hade alltså inte någon anledning till att ta det så kallade neolitiska språnget riktigt än. Men deras system kan inte försörja större populationer. Populationer inom ett samhälle med jägare-samlare anpassar sig proportionellt till nivåerna på de växter och djur de lever på. Detta betyder dock inte att jägare-samlare inte kan överutnyttja sina resurser. Bates exemplifierar detta med Miskito folket i Nicaragua i Centralamerika som, på grund av en utomstående kommersiell marknad, nästan lyckades utrota sin huvudföda som består utav sköldpaddor.

    Trädgårdsjordbruk är en väldigt enkel form av jordbruk där man är väldigt beroende av mänsklig arbetskraft, man använder lokalt eller rentav egengjorda verktyg och man använder sällan djur som arbetskraft. Hushåll som utövar trädgårdsjordbruk är just som jägare-samlare väldigt självförsörjande och självständig. Men förutom att livnära sig på jordbruket i trädgården brukar man oftast i en mindre utsträckning också använda sig utav jakt, fiske och insamlande av vilda växter precis som jägare-samlare. Men tillskillnad mot jägare-samlare så är man mer bofasta och man bor oftast dessutom tillsammans med andra trädgårdsbrukare i mindre byar året runt. Detta beror på flera olika orsaker, exempelvis:
    Ett samhälle som bygger på trädgårdsjordbruk kräver en mer komplex social- och samhällsstruktur än jägare-samlare behöver.
    Trädgårdsbrukare investerar sin tid och energi på ett ställe, deras fält.
    Jordbruk skapar sårbarhet och gemenskapen i samhället skapar en sorts trygghet.
    Jordbruk är ett grupparbete då man måste både arbeta med skörden och hjälpa till att försvara den.

    Genom jordbruk kan man utan att överutnyttja sina resurser livnära en större population än vad jägare-samlare kan. Men detta betyder inte att det är lättare att leva som trädgårdsbrukare än jägare-samlare. Undersökningar visar att trädgårdsbrukare var tvungna att jobba hårde och längre, man hade också jämförelsevis en sämre hälsa än jägare-samlare. Då tillförlitligheten och bärkraftigheten ökar med hjälp av jordbruk har trädgårds- och jordbrukare samt pastoralister, och inte jägare-samlare, lyckats dominera större delen av världens samhällen. Även om trädgårdsbrukare kan bära en större population än jägare-samlare så anses ändå trädgårdsjordbruk, i jämförelse mot andra mer intensiva former av jordbruk, bygga på en låg-energi budget. Trädgårdsbrukare producerar för att försörja sin familj och använder helt enkelt inte möjligheten till arbetskraft och landområde till det fullaste.

    Som jag nämnde tidigare så använder sig trädgårdsbrukare av ett litet område och ofta använder man sig utav ett svedjejordbruk som har fördelar i områden med ömtålig jord. Tar man bort växtligheten på en stor yta blir det lätt erosion. Och då kan svedja vara bra då det bara används på relativt små ytor. Svedja kräver en enorm kunskap då man exempelvis måste veta när man ska lägga ett fält i träda så det kan återfå sin forna bördighet och när det är dags att öppna upp ett gammalt fält som legat i träda. Ett svedjejordbruk kräver dessutom ett helt annat synsätt på ägande - framförallt på mark ägande. De flesta trädgårdsbrukare anser att landområdet man använder tillhör gruppen. Dock har de individuella hushållen ensam tillgång till maten som de produceras på sina landplättar. Ett samhälle som baseras på trädgårdsjordbruk är som sagt mer komplicerat än ett samhälle som består utav jägare-samlare. Detta innebär att dessa samhällen är långt ifrån lika fredliga som jägare-samlare. Konkurrens om resurser och exploatering av landområden kan lätt leda till oroligheter och våld. Yanomamö folket i Amazonas regnskog i Syd Amerika är ett exempel på detta. För Yanomamö folket är våld och krig med andra indianstammar men även också våldsamheter inom deras egen stam ett starkt inslag i indianernas liv.

    Pastoralister försörjer sig på boskapsskötsel och i icke-industriella samhällen vistas de oftast ganska långt ifrån bofasta områden. De är alltså nomader som förflyttar sin boskap mellan olika betesmarker beroende på säsong. Precis som trädgårdsbrukare investerar pastoralister tid och energi på sin produktion, vilket i detta fall är dess boskap. Pastoralism kan rent produktivt jämföras med det mer intensiva jordbruket. Pastoralism är ett alternativ till jordbruk men det kan inte vara självständigt ifrån det. Man anser exempelvis att pastoralism har uppkommit hand i hand med det intensiva jordbruket. Och att det bygger på ett samspel mellan bönder och pastoralister samt på överskott från jordbruket. Pastoralister förflyttar sig som sagt från område till område beroende på säsong, precis som jägare-samlare. Men till skillnad från jägare-samlare kan pastoralister vara mer bofasta under vinterperioder och ett mer utspritt och ”naturligt” boende under sommaren. Precis som trädgårdsjordbruk är pastoralism mer effektivt än jägare-samlare. Tack vare att djuren fortplantar sig så kan faktiskt pastoralister öka sitt välstånd snabbare än bönder. Men oftast brukar detta utjämnas av den otrygga miljö som pastoralister arbetar i och som kan snabbt göra en fattig i ett enda slag. Men om man jämför hur mycket mat man får ut per tunnland så är bönder dock mer effektiva i områden som är väl lämpade för jordbruk. Man kan få ut 10 gånger mer mat per tunnland via jordbruk än boskapsuppfödning. Och eftersom man får ut betydligt mindre energi av boskapsuppfödning än via jordbruk så brukar pastoralister ha mindre populationer. Oftast är dessa pastoralister uppdelade i stammar som är ihopkopplade i form av släktskap.
  20. Simon Leufstedt
    På sistone har debatten angående det ekologiska lantbruket varit ganska hetlevrat. Skeptikerna till ekologisk mat hävdar exempelvis att man inte kan livnära en växande befolkning med ett ekologiskt jordbruk då man, som de hävdar, bara får hälften så stora skördar som från ett konventionellt jordbruk. Men enligt vetenskapen stämmer inte detta argument fullt ut. Det svenska centrumet för uthålligt lantbruk (CUL) anser att detta argument, som exempelvis Marit Paulsen förespråkar, är ”vilseledande” då det ”bortser från viktiga fakta”.

    Enligt en vetenskaplig studie från 2007 så skulle ett ekologiskt jordbruk bara ge 10% mindre skördar. Men studien visar också att man faktiskt skulle få en ökad skörd om man skulle övergå från ett konventionellt intensivjordbruk och istället börja med ekologiskt jordbruk i länder med ett tropiskt klimat. En 22 år lång undersökning från 2005 visar dessutom att ett ekologiskt jordbruk kan producera lika mycket majs och sojabönor som ett konventionellt jordbruk. Detta beror på att i ett ekologiskt jordbruk används inte konstgödsel eller bekämpningsmedel och på så sätt stärks jordens mullhalt, dess bärkraft, och den biologiska mångfalden ökar. Man kan alltså på så sätt minska jordens erosion och till och med få tillbaka förstörd jordbruksmark. Vi kommer helt enkelt kunna skapa mer mark att odla på vilket behövs för en växande befolkning. Och en ökad biologisk mångfald är något man verkligen ska sträva efter då det är en grundförutsättning för vårt jordbruk. Enligt studier så har ekojordbruk 30% fler djur och växtarter än ett konventionellt jordbruk.

    Ett annat argument för ekologiskt jordbruk är att ekobönder använder mindre fossila bränslen i sin produktion. Ekobönder släpper alltså ut mindre växthusgaser än vanliga bönder. Jag nämnde tidigare en undersökning från 2005 som visade att ett ekojordbruk kan producera lika mycket som ett konventionellt jordbruk. Och man lyckades också samtidigt uppnå en mindre vattenförbrukning och man använde hela 30% mindre energi i produktionen. Och detta är något som har stor betydelse med tanke på Peak Oil och klimathotet och gör de industriella jordbruken oerhört sårbara i framtiden. Det ekologiska jordbruket har dessutom mindre utsläpp av växtnäring (och förstås inga utsläpp av kemiska bekämpningsmedel). De konventionella intensivjordbruken i Sverige läcker idag ut 200,000 ton växtnäring, från importen och användandet av konstgödsel, och skapar syrebrist i våra sjöar och hav.

    Det som många också kanske glömmer att, eller inte vill, tänka på är köttindustrins roll i denna fråga. Tack vare de konventionella intensivjordbruken har köttindustrin kunnat växa explosionsartat. Hela 70% av det spannmål som världens jordbruk producerar går till att föda upp de djur som vi sedan äter upp. Förutom detta så kommer 25% av det foder som de svenska köttproducenterna importerar till sina djur från sojaodlingar som anlagts i skövlad regnskog i Brasilien. Globalt står boskapsuppfödningen för 16% av världens årliga utsläpp av metan. Metan är den andra starkaste växthusgasen efter koldioxid (Miller, 2007: 289). FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation har bedömt att direkta utsläpp från köttproduktionen står för cirka 18% av världens totala utsläpp av växthusgaser. Denna siffra kan jämföras med den så ofta i klimatsammanhang hårt kritiserade transportsektorn som globalt endast står för 13% av världens totala utsläpp av växthusgaser (BBC). Vid ekologisk köttproduktion äter djuren det foder som odlas på gården samtidigt som de hjälper till att skapa ett jordbruk i ekologisk balans. Köttindustrin är ett enormt moraliskt slöseri med vår mat. Något som måste ändras för att vi ska kunna föda en framtida växande befolkning.

    Argumenten FÖR ekologiskt jordbruk är alltså många och starka. Vill du hjälpa till att säkerställa vår matproduktion på lång sikt, bli oberoende av fossilt bränsle i jordbruket och bidra till en mer hållbar livsmedelsproduktion ska du välja ekologiskt nästa gång du handlar mat.

    Texten är från 2010 och den svenska 350 bloggen.
  21. Simon Leufstedt
    Detta inlägg baseras till stor del på Kerstin Ekmans bok Herrarna i Skogen. Texten skrevs någon gång för två eller tre år sedan.

    Skräcken för varulvar bytte under 1500-talet skepnad och ersattes av hatet och rädslan för vad man kallade djävulens djur, nämligen vargen. Kerstin Ekman skriver att Kyrkan i Europa spelade en väldigt stor roll i skepnadsbytet. Kyrkosamfundet i Spanska Santiago de Compostela bestämde redan år 1114 att varg skulle jagas och dödas varje påsk och pingst. Man tvingade dessutom allmänheten att delta i kyrkans vargbekämpning . Om man inte deltog fick man böta genom att antingen betala ett sou (ett mynt) eller bli av med ett får till kyrkan. I Frankrike skrev präster en vargskräckens bön och besvärjelse som idag finns bevarad i många olika varianter. Rykten började spridas om att inte bara boskap utan också människor hade blivit offer åt vargen. Myndigheterna i staden Toulouse i sydvästra Frankrike bekräftade inte bara dessa rykten, de överdrev dem också. Enligt parlamentet i Toulouse år 1606 så hade vargar tydligen lyckats döda 500 män, kvinnor och barn på bara tre månader. I 1500-talets Sverige så spred den katolske kyrkoherden Olaus Magnus sägner om vargen som ett blodtörstigt djur som åt människofoster. Magnus idéer byggde på historieberättelser från den benediktinska munken Paulus Diaconus som levde under 700-talet.

    Medan skräcken för vargen växte sig allt starkare så diskuterade teologer och kyrkomän fortfarande under 15- och 1600-talet om varulvar och vargar. Man diskuterade om det var det möjligt för män att förvandlas till blodtörstiga vargar – en form av varulv? Kunde trollkarlar förvandla sig och andra till dessa vilddjur? Eller var vargarna kanske bara besatta av djävulska demoner?

    Även om vargarna sakta men säkert tog över skräcken bland människor från varulvarna så dröjer det till slutet av 1700-talet tills det verkade som att varulvsidéerna äntligen var på tillbakagången, skriver Ekman. I Frankrike började man tro att det kunde finnas blodtörstiga varghybrider mellan varg och före detta boskapsvaktande hundar. 1776 översatte svenske Magnus Orrelius en anonym skrift om en människodödande best som enligt skriften skulle ha dödat 50 människor och åstadkommit stor skada i en fransk provins. Ekman skriver att Ludvig den femtonde sände ut 2000 man i ett 40-tal stora skallgångar för att göra slut på denna best. Den människoätande vargen sägs ha skjutits till döds 1765. Det fanns inget som tydde på att man ansåg att detta kunde ha varit en såkallad varulv.

    Under 1800-talet så ansåg insamlare av folkloristiskt material såsom sagor, sägner och gåtor att tron på övernaturligheter och vargen som djävulens djur snart skulle vara ett minne blott. Prästen Afzelius kallade dessa sägner för "det enfaldiga lantfolkets tro".

    Men skräcken för vargen har levt kvar i dagens Sverige i form av hat, motsägelser och iden om att vargen är ett hot mot människan. Varghatet verkar vara som starkast hos folk utanför städerna, i områden som genom tiderna ansetts vara "frihetens riken för män som jagat", skriver Ekman. Här har lagar, förbud och fridlysning av varg från stadsbor som inte förstår, och från Stockholm där den "hatade makten sitter" inskränkt och förgripit sig på dessa "frihetens riken".

    I det moderna Sverige så visar sig vargskräcken i det dolda genom ordspråket och praktiken STG. Nämligen: Skjut, Tig och Gräv. I Padjelanta, som är Sveriges största nationalpark och som ligger i Lappland vid gränsen mot Norge, hade 1971 en varg synts som senare försvann spårlöst 6 år senare. Men det var bara en varg av många som försvann spårlöst efter fridlysningen 1966 – då man ansåg att vargen var akut utrotningshotad. Enligt uppgifter hade vi då mindre än 10 levande vargar kvar i Sverige. I ett område öster om Kiruna 1978 hade ett vargpar fått en kull på sju valpar. Även efter att fått tillstånd av Länsstyrelsen att såkallat decimera kullen så sköts den sista vargen i flocken olagligt ihjäl året därpå. I nationalparken Stora Sjöfallet i Lappland fanns det 1976 tre vargar. Fyra år senare fanns det bara en varg kvar som blev hetsad från skoter och skjuten. Ekman skriver dessutom att det händer att rovdjursspanare från Länsstyrelserna får sina bildäck sönderskurna.

    I offentligheten sprids däremot varghatet och vargskräcken genom rykten och skrönor på debattsidor och massmöten. Vid ett protestmöte i Årjäng sa en markägare att "det är nödvändigt att döda vargen när vi ser den" och att "vi måste börja decimera stammen redan nu" för att kunna få vad han menar är ett "tryggt boende".

    Det är värt att notera i detta sammanhang att den svenska vargstammen som idag ligger på 220 vargar är med europeiska mått mätt en mycket låg nivå. Enligt statistik från Svenska Rovdjursföreningen och FNs miljöorgan UNEP så har länder som Grekland, Rumänien, Vitryssland, Spanien och Ukraina mer än tio gånger så mycket varg som Sverige. Och detta trots att de är betydligt mer befolkningstäta än Sverige. I Polen finns till exempel 700 vargar och en befolkningstäthet på 127 invånare per kvadratkilometer. I Sverige finns 220 vargar och 23 invånare per kvadratkilometer. Så uttalanden om att Sverige har för många vargar och att vi snabbt måste stoppa vargstammens tillväxt, så som exempelvis vår Kung hävdade under förra årets kungajakt, är en skröna som helt enkelt inte stämmer.

    Lotta Gröning, dåvarande debattredaktör på Aftonbladet, skrev 2006 att:

    "Nyligen såg jag att ett fackeltåg ordnades i Mora i syfte att protestera mot rovdjurspolitiken och i synnerhet mot vargen. Det var ett spontant arrangemang och olika röster från tåget spottade ut sitt hat mot vargen och krävde att den skulle utrotas. Hatet tar sig obehagliga former. Djur hetsas till döds, de jagas i mil av sadister på snöskotrar eller fyrhjulingar. Ju brutalare de kan dödas desto bättre tycks det vara."

    Men som Ekman skriver i boken (citatet finns på sidan 204 för den som är intresserad):

    "Vargen har sina vida vägar när den söker sig till byte. Men där det finns stannar den. För de renskötande samerna är vargen långa vaktnätters pina och sömnlöshet. Den är tjuven och slaktaren som farfar fick jaga slut på om han kunde. Men som man nu inte ska röra om han så har rivit och dödat mitt inne i den kalvande renhjorden. Ersättning utgår. Men man kan tänka sig hur tillfredställande det är att föda upp renar till rovdjursföda."
  22. Simon Leufstedt
    This is the full text of Hugo Chavez’s speech at the December 2009 Copenhagen climate conference. In the speech Chavez linked climate change and capitalism, saying if the climate were a bank, they [the rich governments] would already have saved it. Translation by Kiraz Janicke.

    - - - -
    Mr. President, ladies and gentlemen, Excellencies, friends, I promise that I will not talk more than most have spoken this afternoon. Allow me an initial comment which I would have liked to make as part of the previous point which was expressed by the delegations of Brazil, China, India, and Bolivia. We were there asking to speak but it was not possible. Bolivia’s representative said, my salute of course to Comrade President Evo Morales, who is there, President of the Republic of Bolivia.

    [Audience applause]

    She said among other things the following, I noted it here, she said the text presented is not democratic, it is not inclusive.

    I had hardly arrived and we were just sitting down when we heard the president of the previous session, the minister, saying that a document came about, but nobody knows, I’ve asked for the document, but we still don’t have it, I think nobody knows of that top secret document.

    Now certainly, as the Bolivian comrade said, that is not democratic, it is not inclusive. Now, ladies and gentlemen, isn’t that just the reality of the world? Are we in a democratic world? Is the global system inclusive? Can we hope for something democratic, inclusive from the current global system?

    What we are experiencing on this planet is an imperial dictatorship, and from here we continue denouncing it. Down with imperial dictatorship! And long live the people and democracy and equality on this planet!

    [Audience applause]

    And what we see here is a reflection of this: Exclusion.

    There is a group of countries that consider themselves superior to us in the South, to us in the Third World, to us, the underdeveloped countries, or as a great friend Eduardo Galeano says, we, the crushed countries, as if a train ran over us in history.

    In light of this, it’s no surprise that there is no democracy in the world and here we are again faced with powerful evidence of global imperial dictatorship. Then two youths got up here, fortunately the enforcement officials were decent, some push around, and they collaborated right? There are many people outside, you know? Of course, they do not fit in this room, they are too many people. I’ve read in the news that there were some arrests, some intense protests, there in the streets of Copenhagen, and I salute all those people out there, most of them youth.

    [Audience applause]

    Of course young people are concerned, I think rightly much more than we are, for the future of the world. We have – most of us here – the sun on our backs, and they have to face the sun and are very worried.

    One could say, Mr. President, that a spectre is haunting Copenhagen, to paraphrase Karl Marx, the great Karl Marx, a spectre is haunting the streets of Copenhagen, and I think that spectre walks silently through this room, walking around among us, through the halls, out below, it rises, this spectre is a terrible spectre almost nobody wants to mention it: Capitalism is the spectre, almost nobody wants to mention it.

    [Audience applause]

    It’s capitalism, the people roar, out there, hear them.

    I have been reading some of the slogans painted on the streets, and I think those slogans of these youngsters, some of which I heard when I was young, and of the young woman there, two of which I noted. You can hear among others, two powerful slogans. One: Don’t change the climate, change the system.

    [Audience applause]

    And I take it onboard for us. Let’s not change the climate, let’s change the system! And consequently we will begin to save the planet. Capitalism is a destructive development model that is putting an end to life; it threatens to put a definitive end to the human species.

    And another slogan calls for reflection. It is very in tune with the banking crisis that swept the world and still affects it, and of how the rich northern countries gave aid to bankers and the big banks. The U.S . alone gave, well, I lost the figure, but it is astronomical, to save the banks.They say in the streets the following: If the climate were a bank it would have been saved already.

    [Audience applause]

    And I think that’s true. If the climate were one of the biggest capitalist banks, the rich governments would have saved it.

    I think Obama has not arrived. He received the Nobel Peace Prize almost the same day that he sent 30 thousand soldiers to kill more innocents in Afghanistan, and now he comes to stand here with the Nobel Peace Prize, the president of the United States.

    But the United States has the machinery to make money, to make dollars, and has saved, well, they believe they have saved the banks and the capitalist system. Well, this is a side comment that I wanted to make previously. We were raising our hand to accompany Brazil, India, Bolivia, China, in their interesting position that Venezuela and the countries of the Bolivarian Alliance firmly share. But hey, they didn’t let us speak, so do not count these minutes please, Mr. President.

    [Audience applause]

    Look, over there I met, I had the pleasure of meeting this French author Hervé Kempf. Recommending this book, I recommend it, it is available in Spanish – there is Hervé – its also in French, and surely in English, How the Rich are Destroying the Planet. This is what Christ said: it would be easier for a camel to pass through the eye of a needle than for a rich man to enter the kingdom of heaven. This is what our lord Christ said.

    [Audience applause]

    The rich are destroying the planet. Do they think the can go to another when they destroy this one? Do they have plans to go to another planet? So far there is none on the horizon of the galaxy.

    This book has just reached me, Ignacio Ramonet gave it to me, and he is also around somewhere in this room. Finishing the prologue or the preamble this phrase is very important, Kempf says the following, I’ll read it:

    “We can not reduce global material consumption if we don’t make the powerful go down several levels, and if we don’t combat inequality. It is necessary that to the ecological principle that is so useful at the time of becoming conscious, ‘think globally and act locally,’ we add the principle that the situation imposes: ‘Consume less and share better.’”

    I think it is good advice that this French author Hervé Kempf gives us.

    [Audience applause]

    Well then, Mr. President, climate change is undoubtedly the most devastating environmental problem of this century. Floods, droughts, severe storms, hurricanes, melting ice caps, rise in mean sea levels, ocean acidification and heat waves, all of that sharpens the impact of global crisis besetting us.

    Current human activity exceeds the threshold of sustainability, endangering life on the planet, but also in this we are profoundly unequal.

    I want to recall: the 500 million richest people, 500 million, this is seven percent, seven percent, seven percent of the world’s population. This seven percent is responsible, these 500 million richest people are responsible for 50 percent of emissions, while the poorest 50 percent accounts for only seven percent of emissions.

    So it strikes me as a bit strange to put the United States and China at the same level. The United States has just, well; it will soon reach 300 million people. China has nearly five times the U.S. population. The United Status consumes more than 20 million barrels of oil a day, China only reaches 5-6 million barrels a day, you can’t ask the same of the United States and China.

    There are issues to discuss, hopefully we the heads of states and governments can sit down and discuss the truth, the truth about these issues.

    So, Mr. President, 60 percent of the planet’s ecosystems are damaged, 20 percent of the earth’s crust is degraded, we have been impassive witnesses to deforestation, land conversion, desertification, deterioration of fresh water systems, overexploitation of marine resources, pollution and loss of biodiversity.

    The overuse of the land exceeds by 30 percent the capacity to regenerate it. The planet is losing what the technicians call the ability to regulate itself; the planet is losing this. Every day more waste than can be processed is released. The survival of our species hammers in the consciousness of humanity. Despite the urgency, it has taken two years of negotiations for a second commitment period under the Kyoto Protocol, and we attend this event without any real and meaningful agreement.

    And indeed, on the text that comes from out of the blue, as some have called it, Venezuela says, and the ALBA countries, the Bolivarian Alliance say that we will not accept, since then we’ve said it, any other texts that do not come from working groups under the Kyoto Protocol and the Convention. They are the legitimate texts that we have been discussing so intensely over the years.

    [Audience applause]

    And in these last few hours, I believe you have not slept, plus you have not eaten, you have not slept. It does not seem logical to me to come out now with a document from scratch, as you say.

    The scientifically substantiated objective of reducing the emission of polluting gases and achieving an agreement on long-term cooperation clearly, today at this time, has apparently failed, for now.

    What is the reason? We have no doubt.

    The reason is the irresponsible attitude and lack of political will from the most powerful nations on the planet. No one should feel offended, I recall the great José Gervasio Artigas when he said: “With the truth, I neither offend nor fear.” But it is actually an irresponsible attitude of positions, of reversals, of exclusions, of elitist management of a problem that belongs to everyone and that we can only solve together.

    The political conservatism and selfishness of the largest consumers, of the richest countries shows high insensitivity and lack of solidarity with the poor, the hungry, and the most vulnerable to disease, to natural disasters. Mr. President, a new and single agreement is essential, applicable to absolutely unequal parties, according to the magnitude of their contributions and economic, financial and technological capabilities and based on unconditional respect for the principles contained in the Convention.

    Developed countries should set binding, clear and concrete commitments for the substantial reduction of their emissions and assume obligations of financial and technological assistance to poor countries to cope with the destructive dangers of climate change. In this respect, the uniqueness of island states and least developed countries should be fully recognized.

    Mr. President, climate change is not the only problem facing humanity today. Other scourges and injustices beset us, the gap between rich and poor countries has continued to grow, despite all the millennium goals, the Monterrey financing summit, at all these summits as the President of Senegal said here, revealing a great truth, there are promises and unfulfilled promises and the world continues its destructive march.

    The total income of the 500 richest individuals in the world is greater than the income of the 416 million poorest people. The 2.8 billion people living in poverty on less than $2 per day, representing 40 per percent of the global population, receive only 5 percent of world income.

    Today each year about 9.2 million children die before reaching their fifth year and 99.9 percent of these deaths occur in poorer countries.

    Infant mortality is 47 deaths per thousand live births, but is only 5 per thousand in rich countries. Life expectancy on the planet is 67 years, in rich countries it is 79, while in some poor nations is only 40 years.

    Additionally, there are 1.1 billion people without access to drinking water, 2.6 billion without sanitation services, over 800 million illiterate and 1.02 billion hungry people, that’s the global scenario.

    Now the cause, what is the cause?

    Let’s talk about the cause, let’s not evade responsibilities, and let’s not evade the depth of this problem. The cause, undoubtedly, I return to the theme of this whole disastrous panorama, is the destructive metabolic system of capital and its embodied model: Capitalism.

    Here’s a quote that I want to read briefly, from that great liberation theologian Leonardo Boff, as we know a Brazilian, our American. Leonardo Boff says on this subject as follows:

    “What is the cause? Ah, the cause is the dream of seeking happiness through material accumulation and of endless progress, using for this science and technology with which they can exploit without limits all the resources of the earth.”

    And he cites here Charles Darwin and his “natural selection”, the survival of the fittest, but we know that the strongest survive over the ashes of the weakest.

    Jean Jacques Rousseau, we must always remember, said that between the strong and the weak, freedom is oppressed. That’s why the Empire speaks of freedom; it’s the freedom to oppress, to invade, to kill, to annihilate, and to exploit. That is their freedom, and Rousseau adds this saving phrase: “Only the law liberates.”

    There are countries that are hoping that no document comes out of here precisely because they do not want a law, do not want a standard, because the absence of these norms allows them to play at their exploitative freedom, their crushing freedom.

    We must make an effort and pressure here and in the streets, so that a commitment comes out of here, a document that commits the most powerful countries on earth.

    [Audience applause]

    Well, Mr. President, Leonardo Boff asks… Have you met Boff? I do not know whether Leonardo might come, I met him recently in Paraguay, we’ve always read him.

    Can a finite earth support an infinite project? The thesis of capitalism, infinite development, is a destructive pattern, let’s face it.

    Then Boff asks us, what might we expect from Copenhagen? At least this simple confession: We can not continue like this. And a simple proposition: Let’s change course. Let’s do it, but without cynicism, without lies, without double agendas, no documents out of the blue, with the truth out in the open.

    How long, we ask from Venezuela, Mr. President, ladies and gentlemen, how long are we going to allow such injustices and inequalities? How long are we going to tolerate the current international economic order and prevailing market mechanisms? How long are we going to allow huge epidemics like HIV/AIDS to ravage entire populations? How long are we going to allow the hungry to not eat or to be able to feed their own children? How long are we going to allow millions of children to die from curable diseases? How long will we allow armed conflicts to massacre millions of innocent human beings in order for the powerful to seize the resources of other peoples?

    Cease the aggressions and the wars! We the peoples of the world ask of the empires, to those who try to continue dominating the world and exploiting us. No more imperial military bases or military coups! Let’s build a more just and equitable economic and social order, let’s eradicate poverty, let’s immediately stop the high emission levels, let’s stop environmental degradation and avoid the great catastrophe of climate change, let’s integrate ourselves into the noble goal of everyone being more free and united.

    Mr. President, almost two centuries ago, a universal Venezuelan, a liberator of nations and precursor of consciences left to posterity a full-willed maxim: “If nature opposes us, let’s fight against it and make it obey us.” That was Simón Bolívar, the Liberator.

    From Bolivarian Venezuela, where a day like today some ten years ago, ten years exactly, we experienced the biggest climate tragedy in our history (the Vargas tragedy it is called), from this Venezuela whose revolution tries to win justice for all people, we say it is only possible through the path of socialism!

    Socialism, the other spectre Karl Marx spoke about, which walks here too, rather it is like a counter-spectre. Socialism, this is the direction, this is the path to save the planet, I don’t have the least doubt. Capitalism is the road to hell, to the destruction of the world. We say this from Venezuela, which because of socialism faces threats from the U.S. Empire.

    From the countries that comprise ALBA, the Bolivarian Alliance, we call, and I want to, with respect, but from my soul, call in the name of many on this planet, we say to governments and peoples of the Earth, to paraphrase Simón Bolívar, the Liberator: If the destructive nature of capitalism opposes us, let’s fight against it and make it obey us, let’s not wait idly by for the death of humanity.

    History calls on us to unite and to fight.

    If capitalism resists, we are obliged to take up a battle against capitalism and open the way for the salvation of the human species. It’s up to us, raising the banners of Christ, Mohammed, equality, love, justice, humanity, the true and most profound humanism. If we don’t do it, the most wonderful creation of the universe, the human being, will disappear, it will disappear.

    This planet is billions of years old, and this planet existed for billions of years without us, the human species, i.e. it doesn’t need us to exist. Now, without the Earth we will not exist, and we are destroying Pachamama as Evo says, as our indigenous brothers from South America say.

    Finally, Mr. President, and to finish, let’s listen to Fidel Castro when he said: “One species is in danger of extinction: Humanity.”

    Let’s listen to Rosa Luxemburg when she said: “Socialism or Barbarism.”

    Let us listen to Christ the Redeemer when he said: “Blessed are the poor for theirs is the kingdom of heaven.”

    Mr. President, ladies and gentlemen, we are capable of not making this Earth the tomb of humanity. Let us make this earth a heaven, a heaven of life, of peace, peace and brotherhood for all humanity, for the human species.

    Mr. President, ladies and gentlemen, thank you very much and enjoy your meal.

    [Audience applause]